Carmilla

25 år före Bram Stokers Dracula gjorde en blodtörstig ung kvinna entré på skräckscenen: Carmilla från 1872 räknas som en av de tidigaste vampyrberättelserna i västerländsk litteratur. Det är en kuslig, mångtydig historia om naturens avigsidor och dödens gränser, men också om ung ensamhet, spirande sexualitet och en längtan bort från vuxenvärldens tvingande konventioner. 

Den unga Laura bor ensam ute på landsbygden med sin far och sin guvernant fröken Fontaine. En dag kraschar en vagn utanför gårdens murar, inuti finns den mystiska flickan Carmilla. Laura, som länge längtat efter en vän, blir fascinerad och betagen av den unga främlingen. Men något med Carmilla står inte rätt till…

Isabel Cruz Liljegren har dramatiserat Sheridan Le Fanus kortroman:

”Min pjäs är en psykologisk rysare – Lauras ljuvt berusande vakendröm (eller mardröm) som omkullkastar allt hon tidigare visste om världen, och sig själv. Jag hoppas publiken får uppleva en liknande resa.”

Helena Sandström Cruz står för regin:

”Isabel och jag har valt att tolka Carmilla som en upprorsberättelse, där de unga karaktärerna tar strid mot en tvingande och konform vuxenvärld. Vampyrens inflytande på den unga kvinnan blir en symbol för puberteten och en längtan efter självständighet, att få vara i världen men också att få vara sig själv.”